Peter LeMarc: "Jag tyckte länge att jag var en bluff"

09-12-22 16:06

Han skriver texter som berör. Om kärlek, lycka och ångest. Idag är Peter LeMarc en av Sveriges mest älskade artister. Men vägen till framgång var långt ifrån rak. I sin nya bok berättar Peter sanningen om hur 100 sånger kom till.
 

Det står "Petersburg" på den bruna dörren som leder in till Peter LeMarcs arbetsrum, i huset söder om Stockholm. Och här inne finns Peters värld:
Gitarrerna. Skivorna. Hans egna (som han aldrig lyssnar på) och andras (som han gärna lyssnar på).Datorn. Där han renskriver låttexterna. Den grå lådan, där han samlar idéer.

Nu sitter Peter i arbetsrummets röda soffa och bläddrar i sin debutbok 100 sånger & sanningen bakom dem (Norstedts). Boken är en sorts självbiografi, de utvalda låttexterna är tätt sammanflätade med Peters eget liv.

– Jag är väldigt nöjd med boken, den blev fin. När jag fick boken i min hand kände jag mig stolt  över den samling låtar jag har gjort: "Oj, vad jag har fått ihop under åren!". Jag som länge tyckte att jag var en bluff.

Hur kommer det sig att det blev en bok?

– Under åren har jag fått flera förfrågningar från förlag om att ge ut mina texter i bokform. Men jag har alltid tackat nej. Sångtexter är inte gjorda för att läsas, de ska sjungas och lyssnas på. En del av mina texter kan, i tryck, upplevas som banala pekoral. Så jag sa nej i många år. Men så fick jag förslaget: "Du skulle ju kunna skriva lite om varje låt." Då blev det intressant.

Var det svårt att skriva boken?

– Det var inte svårt att vara ärlig, att berätta som det var. När man är 51, som jag, så finns det inget att dölja längre. Det jobbiga var att komma ihåg saker. Men jag kunde datera låtar och händelser genom gamla almanackor, demotejper och min textpärm. I textpärmen daterar jag varje låt jag skriver.
 

Peter bestämde sig tidigt: han skulle bli artist. När han var sex år skrev han sina första låtar och uppträdde gärna för sina släktingar.

Idag är Peter LeMarc en av Sveriges mest omtyckta artister. Samlingen av guld- och platina- skivor på väggen i arbetsrummet är imponerande. Biljetterna till hans konserter tar slut på nolltid. Han har en stor skara hängivna fans som skämtsamt fått namnet LeMarxister. 

Men vägen till framgång var långtifrån spikrak. I mitten av 80-talet var Peter LeMarcs karriär över innan den knappt hunnit börja. Killen från Trollhättan, han som drömt om att bli artist sedan han var liten, hade gett ut fyra skivor. Ingen hade sålt i mer än 900 exemplar. Och framträdandet i Måndagsbörsen, den tidens största nöjesprogram på tv, blev en rejäl flopp.

– Det fanns ju bara två tv-kanaler på den tiden. Alla som var med i Måndagsbörsen slog igenom. Jag är den enda artist som har sänkt sin skivförsäljning efter ett framträdande där, plattorna kom i retur till skivbolaget ..., berättar Peter LeMarc.

Orsaken? Den då okände Peter LeMarc valde att göra ett annorlunda uppträdande. Sminkad som en dragqueen och klädd i en glansig röd skjorta sjöng han What a feeling från filmen Flashdance. Ett smartare val hade förstås varit att sjunga sin senaste singel. Och att inte göra kullerbyttor eller slänga sig dramatiskt ner på magen på scenen. Tv-tittarna förstod ingenting.

– Varför denna show? Jag var väl rädd att visa vem jag var. Ingen ville köpa mina skivor efter det. En hög chef på ett skivbolag sa: "Du är död i skivbranschen".

Drömmen om att bli musiker krossades. Peter gick in i en depression, fick attacker av panikångest – och började så småningom skriva om vad han kände.

– Jag och min fru bodde med två blöjbarn i en trång tvåa i Stockholmsförorten Gröndal. Min fru jobbade natt på sjukhus för att försörja oss. Vi var trötta, panka och grälade jämt om vem som skulle gå upp på nätterna. Det var tufft – och jag började skriva låtar om just det. En av låtarna hette Håll om mig! och blev Peter LeMarcs första stora hit.

Är det hemligheten bakom genombrottet? Att du började skriva texter som är personliga?

– Nej, ärligt talat så tror jag inte det. Det hade inte med min eventuella talang att göra överhuvudtaget. Det handlade bara om tur och tajming, säger Peter bestämt. Och så kan jag tacka ett troget fan, Thomas Appelqvist i Kalmar. Han gillade mig och skrev massor av brev till Sveriges Radio och bad dem spela mina låtar. Det gjorde att Håll om mig! fick vara med i programmet Sommartoppen och kom in på topplistan.

Vad genombrottet än berodde på så har du förvaltat publikens förtroende. Dina låtar betyder mycket för många. De spelas på bröllop, dop och begravningar...

– Ja, det känns märkligt. Jag skriver de här sångerna för mig själv. Ibland skriver jag för att ha kul, ibland vill jag säga någonting. Tanken på publiken finns inte då. Jag blir berörd, tacksam och jätteglad när jag får höra att mina sånger berör andra. Fast jag har svårt att greppa det. Men det kanske är bra. Annars skulle jag kanske gå omkring här hemma lite uppblåst och tro att jag är Peter LeMarc...!

Läs hela artikeln om Peter LeMarc i Kattis & Company nr 1 som finns ute i butik t.o.m. 25/1-2010