<rss xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/" version="2.0"><channel><title>Om böcker</title><link>http://www.kattisoco.se/Rss.aspx?FeedId=2&amp;FeedParam=7377</link><description> Namn: Elin Swedenmark
Ålder: 32 år
Gör: Jobbar som bokredaktör och reporter på Kattis &amp; Co.

Maila mig!
elin.swedenmark@formapg.se</description><language>sv</language><item><title>Semester och sommarläsning!</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9621</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9621</guid><description>Jag kan knappt tro det, men idag g&amp;aring;r jag p&amp;aring; semester. (F&amp;ouml;rsta p&amp;aring; fyra eller om det &amp;auml;r fem &amp;aring;r.) Redan ikv&amp;auml;ll &amp;aring;ker jag ut i sk&amp;auml;rg&amp;aring;rden. I v&amp;auml;skan ligger det viktigaste: mat &amp;ndash; och b&amp;ouml;cker. Och hur mycket jag &amp;auml;n tycker om att vara bokredakt&amp;ouml;r ska det bli sk&amp;ouml;nt att f&amp;aring; l&amp;auml;sa lite friare. N&amp;auml;r man m&amp;aring;ste hinna med de nyaste b&amp;ouml;ckerna &amp;auml;r det n&amp;auml;mligen s&amp;aring; mycket annat som inte hinns med. 
Inf&amp;ouml;r f&amp;ouml;rsta veckan har jag laddat v&amp;auml;skan med:


* Hakawati. Sagober&amp;auml;ttaren av Rabih Alameddines. Jag &amp;auml;lskar sagor och det h&amp;auml;r verkar vara en magisk samling traditionella ber&amp;auml;ttelser.
&amp;nbsp;

* The selected poetry and prose of Andrea Zanzotto
En bok jag fick av min morbror som jag l&amp;auml;ngtat efter att l&amp;auml;sa. Det underbaraste &amp;auml;r att det &amp;auml;r en tv&amp;aring;spr&amp;aring;kig utg&amp;aring;va, engelsk och italiensk. All &amp;ouml;vers&amp;auml;ttning av poesi blir egentligen tolkningar, och jag kan varmt rekommendera att l&amp;auml;sa dikten p&amp;aring; flera olika spr&amp;aring;k och j&amp;auml;mf&amp;ouml;ra. Det ger b&amp;aring;de st&amp;ouml;rre spr&amp;aring;kf&amp;ouml;rst&amp;aring;else och olika upplevelser.
* Boktjuven av Markus Zusak 
Hyllad bok som jag fortfarande inte hunnit l&amp;auml;sa!


* Himmel och helvete av isl&amp;auml;ndske J&amp;oacute;n Kalman Stef&amp;aacute;nsson. En bok jag ocks&amp;aring; velat l&amp;auml;sa hela v&amp;aring;ren, i &amp;ouml;vers&amp;auml;ttning av min morbror John Swedenmark.
&amp;nbsp;

Och ett par afrikanska b&amp;ouml;cker inf&amp;ouml;r h&amp;ouml;stens bokm&amp;auml;ssetema:
Burma Boy av Biyi Bandele
Sj&amp;ouml;jungfruns andra fot av Mia Couto
Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou
F&amp;ouml;r mer sommartips kolla nummer 9 d&amp;auml;r jag bland annat tipsar om nya pocketb&amp;ouml;cker! (Och intervjuar Maria Sveland)
Trevlig sommar allihop!
Vi ses och h&amp;ouml;rs i augusti:) 
</description><pubDate>Wed, 07 Jul 2010 15:13:22 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Författarprat i sommar</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9384</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9384</guid><description> Semestern n&amp;auml;rmar sig med stormsteg f&amp;ouml;r mig. Och det k&amp;auml;nns ju bra, eftersom det var ett par &amp;aring;r sedan. Ett s&amp;auml;kert sommartecken &amp;auml;r som ni vet P1:s sommarpratare, som drar ig&amp;aring;ng nu p&amp;aring; l&amp;ouml;rdag. Precis som vanligt &amp;auml;r det flera f&amp;ouml;rfattare som ska prata. Jag kommer att l&amp;auml;gga mig p&amp;aring; v&amp;aring;r nya veranda i sk&amp;auml;rg&amp;aring;rden, och lyssna till de h&amp;auml;r:
&amp;nbsp;
Aris Fioretos, 16 juli
F&amp;ouml;rfattaren till Den sista greken kommer bland annat att prata om b&amp;aring;ngstyriga identiteter, nationals&amp;aring;nger och &amp;quot;j&amp;auml;starbetare&amp;quot;. Det blir jag nyfiken p&amp;aring;!
&amp;nbsp;
Karin Johannisson, 26 juli
Kunniga Karin Johannisson har som ni kanske vet skrivit Melankoliska rum (som jag lottat ut h&amp;auml;r). Hon ska ocks&amp;aring; prata om hur tiden f&amp;ouml;r&amp;auml;ndrar v&amp;aring;rt k&amp;auml;nslospr&amp;aring;k, och det l&amp;auml;r bli en sp&amp;auml;nnande resa.
&amp;nbsp;
Pija Lindenbaum, 29 juli
En hyllad bilderboksskapare som nog kommer bidra med en hel del t&amp;auml;nkv&amp;auml;rda funderingar kring barndomen.
&amp;nbsp;
Birgitta Stenberg,  4 augusti
Om k&amp;auml;rleken och patriarkatets sammanbrott ska Birgitta Stenberg prata. Hon &amp;auml;r en beg&amp;aring;vad f&amp;ouml;rfattare, och modig debatt&amp;ouml;r som g&amp;aring;r sin egen v&amp;auml;g - och som v&amp;aring;gar bryta mot konventioner kring k&amp;auml;rleken. Kan bli hur bra som helst.
&amp;nbsp;
Bj&amp;ouml;rn af Kleen, 9 augusti
En roadmovie genom dalarna, det &amp;auml;r det exotiska &amp;auml;mnet som Bj&amp;ouml;rn af Kleen valt. Efter hans v&amp;auml;lskrivna bok Jorden de &amp;auml;rvde v&amp;auml;ntar jag mig b&amp;aring;de intressanta och skarpsinta iakttagelser.
&amp;nbsp;
Monika Fagerholm,  14 augusti
Skrivandet, fantasins kraft och favoritf&amp;ouml;rfattaren William Faulkner, det &amp;auml;r vad Monika Fagerholm ska prata om. Och om resan till den hon &amp;auml;r idag &amp;ndash; n&amp;aring;got jag &amp;auml;r nyfiken p&amp;aring;!
&amp;nbsp;
Johannes Anyuru, 16 augusti
Jag har redan tipsat om Anyuru, h&amp;auml;r nedanf&amp;ouml;r. En riktigt beg&amp;aring;vad poet med en empatisk blick p&amp;aring; v&amp;auml;rlden. Jag har sett honom l&amp;auml;sa sin poesi live, n&amp;aring;got som tillf&amp;ouml;rde &amp;auml;nnu en dimension till hans dikter. S&amp;aring; jag hoppas att han kommer recitera n&amp;aring;got under sitt sommarprat.
&amp;nbsp;
Niklas R&amp;aring;dstr&amp;ouml;m, 22 augusti
Meningen med livet &amp;auml;r det n&amp;auml;tta lilla &amp;auml;mnet Niklas R&amp;aring;dstr&amp;ouml;m ska prata om. Och det vill jag g&amp;auml;rna h&amp;ouml;ra mer om.
&amp;nbsp;</description><pubDate>Thu, 24 Jun 2010 15:19:22 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>"Om brev som man skickar som pappersflygplan"</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9240</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9240</guid><description>I dag kom n&amp;aring;gra av h&amp;ouml;stens manus till redaktionen. D&amp;auml;r finns tv&amp;aring; f&amp;ouml;rfattare som jag ser fram emot riktigt mycket: Maria Sveland och Johannes Anyuru. Anyuru romandebuterar dessutom. Han ska f&amp;ouml;rresten sommarprata, den 16 augusti. S&amp;aring; h&amp;auml;r beskriver han sitt program:


&amp;raquo;Mitt sommarprogram kommer att handla om: &amp;aring;ren, om att g&amp;aring; hem p&amp;aring; natten med armen om polaren och s&amp;auml;ga att man &amp;auml;r brorsor f&amp;ouml;r alltid, fast man vet att man kommer dra fr&amp;aring;n stan n&amp;auml;sta h&amp;ouml;st, och om tiden som bl&amp;aring;ser och bl&amp;aring;ser &amp;aring;t samma h&amp;aring;ll alltid, om antimateriav&amp;auml;rldar, om brev som man skickar som pappersflygplan dalande ner genom tiden, om dikter som f&amp;ouml;rs&amp;ouml;ker besegra d&amp;ouml;den och st&amp;ouml;rtar som f&amp;aring;glar.&amp;laquo;


Det p&amp;aring;minner n&amp;auml;stan lite om hans debutbok, som var en verklig upplevelse f&amp;ouml;r mig. Jag f&amp;ouml;r&amp;auml;lskade mig genast i hans dj&amp;auml;rva och egensinniga bildspr&amp;aring;k. D&amp;aring; gjorde jag ocks&amp;aring; en intervju, som jag t&amp;auml;nkte citera lite fr&amp;aring;n nu. S&amp;aring; h&amp;auml;r lydde b&amp;ouml;rjan av (den r&amp;auml;tt l&amp;aring;nga) texten:


Ur artikeln:

Johannes Anyuru steg in i litteratursverige med rejäla anspråk. Han ler själv åt det, ett lyckligt och öppet leende. För med debuten Det är bara gudarna som är nya krävde han sin plats i en lång lyriktradition, och lyckades få en nästan enig kritikerkår på fall.
- Det är det fina med den boken, att den är så barnslig. Att den har känslan av att hela världen är min, myser han.

Men det var inte bara den starka berättarlusten som imponerade med debutboken, utan också det konsekventa och personliga bildspråket. Johannes Anyuru använde sig av Illiaden som ramberättelse och klangbotten för att berätta om människor i miljonprogrammen. Avståndet i tiden, de olika språken, allt smälter han samman och besjunger på sitt eget vis vreden som brann ”i min nigger Akilles”. Det är den klassiska lyrikens ton med modernismens bildspråk och inslag från hip hopen.
- Nuförtiden pratar man ofta om att metaforen är död och kultursidorna hade nästan kommit överens om att man inte kan skriva i den modernistiska traditionen. Men jag upplevde att alla blev nästan barnsligt lyckliga över anspråken och bilderna, och att någon vågade lita på språket.

Debutboken gjorde att Johannes Anyuru förutom superlativen har fått en samling mindre roliga epitet att dras med. Han har kallats för ”förortens krigare”, och när han hör tidningscitatet ”förorten är hans rike” skakar han på huvudet och klappar i händerna.
- Det är jättetöntigt. Hisingen är ett skitområde, men det är inte förorten, det ligger två stationer ifrån. Då står det såklart i SVD ”han bor två stationer från förorten”. Men egentligen vill jag inte gnälla över att bli stereotypiserad, för det är också en klichée.
Johannes Anyuru har vuxit upp bland annat i Borås, Växjö och Hisingen. Hans pappa kommer från Uganda, men Johannes är född i Sverige.
- Jag har växt upp i invandrartäta områden, där det blivit någon slags enklaver. Och jag tänkte att ingen har skrivit om oss i svensk poesi, så det ville jag göra.</description><pubDate>Wed, 16 Jun 2010 10:42:47 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Lyssna på en bok</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9079</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=9079</guid><description> 


Sju finalister har valts ut till Iris ljudbokspris. Det är inte en dum idé att ligga i soffan och lyssna på en ljudbok. Minns ni känslan av när någon läste för er som liten? Det gör jag, hur man lade sig bekvämt och vilade i mamma eller pappas röst. Eller mormor. Ingen annan kommer någonsin att kunna läsa Barnen från Bullerbyn lika bra som min lilla mormor.

Men någon gång upphörde sagoberättandet och det gemensamma läsandet. Jag tror jag ska återinföra boklyssnande i vår lilla stuga i skärgården i sommar. 

Här är de nominerade: 

* Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

* Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

* I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller

* Just kids av Patti Smith

* Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda

* Medinas Juvel av Sherry Jones

* Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk


Den röda grevinnan är underbar. Jonas Jonassons bok är jag jättenyfiken på, den har fått mycket beröm. Sånt man bara säger började jag på i våras, men fastnade inte riktigt. Jag gör nog ett nytt försök i sommar. 
Många bra ljudbokstips i alla fall...
</description><pubDate>Tue, 08 Jun 2010 09:50:19 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Mer Jane Austen</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8889</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8889</guid><description>

En nyutgåva av Jane Austens Emma kom med posten idag. Jag tänkte på henne bara häromdagen, när jag såg den charmiga filmen Jane Austen Book Club. Då fick jag också lust att läsa ett helt författarskap på raken på det sättet. Jag vet att många lägger upp sin sommarläsning så: de väljer ut någon att läsa allt av. Tror aldrig jag har valt böcker på det sättet. Och det är ju lite synd. Vilket författarskap skulle ni välja att fördjupa er helt och hållet i? Joyce Carol Oates eller Marguerite Duras kanske? Eller någon jag inte läst så jättemycket av. Paul Auster? Amos Oz? Herta Müller? Hm..

Älskar för övrigt Jane Austen. Kan läsa och se hennes filmer gång på gång. Tror det blir omläsning av Emma i sommar.
</description><pubDate>Fri, 28 May 2010 15:21:24 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Nya numret!</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8801</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8801</guid><description>

Det är ju kanske allra främst i tidningen jag skriver om böcker. Och nu är det nya numret här! Den här gången blir det bland annat: Chimamanda Ngozi Adichie, Per Hagman, John Ajvide Lindqvist och Muriel Barbery... Plus några till. </description><pubDate>Mon, 24 May 2010 15:56:16 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Byt en bok!</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8723</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8723</guid><description>

Idag är det Bokbytardagen, det missar ni väl inte! Det är ett bra sätt att sprida läsupplevelserna på. Undrar om de flesta tar med en favoritbok eller snarare något som bara ligger i hyllan och skräpar. Jag som är en riktig bokhamster har ju svårt att skiljas från mina favoriter. Deckare brukar jag däremot inte spara särskilt ofta. De mister ofta sin poäng när man läst ut dem. Men andra kan ju ha glädje av dem. Fast finast vore ju att ge bort läsning som verkligen betytt något för en...

Några bokbytare samlas mellan 18.00 och 21.00 på terrassen framför Stadsbiblioteket ikväll, där blir det livemusik, stand-up och bokprat. Tyvärr kan jag inte gå! Jag har min italienskalektion ikväll och läser Andrea Camilieri, ni vet han som skrivit om Montalbano. Texten är på sicilianska, så det är inte helt lätt...
Titta på var bokbytarplatserna finns här!

Men jag lägger ut en bok idag istället. Det är en annan bokrörelse jag älskar, att man ger en bok till en främling, Bookcrossing. Man bara lämnar den på ett café, en parkbänk eller på tunnelbanan, och sedan får slumpen göra sitt. Sådana oegennyttiga handlingar är helt oemotståndliga, tycker jag.
Kolla in själva här.


</description><pubDate>Thu, 20 May 2010 12:54:36 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Deckardags...</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8705</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8705</guid><description>

Jag är egentligen ingen deckarslukare. Men nu är det spänningsromaner som gäller för mig ett tag framöver. I nästa nummer tänker jag mig nämligen att ni vill veta vilka deckare som passar för hängmattan i sommar. Så jag försöker hitta några bra... 

Det känns förresten som att många svenska författare provar på genren. Nu är det Johanna Nilssons tur, ni vet hon som bland annat skrivit Jag är leopardpojkens dotter. Förra veckan avslöjades att det är hon som ligger bakom pseudonymen Amanda Lind, och debutboken Francys evangelium. Den handlar i korthet om Francy, en maffiaboss som försöker få sitt kriminella liv att gå ihop med mammarollen. Början är lite trevande tycker jag allt... Men jag ska ge den en chans.

En lustig detalj förresten: pseudonymen Amanda Lind är inte ensam i deckarvärlden. Emma Vall har ju redan uppfunnit huvudpersonen Amanda Rönn, också en Amanda + ett träd!</description><pubDate>Wed, 19 May 2010 16:26:22 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Aris Fioretos tipsar</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8600</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8600</guid><description>

Ser att Aris Fioretos ska samtala med tyska Sybille Lewitscharoff på Goethe-institutet den 25 maj. Det fick mig att komma ihåg det svar han gav i första numret av årets Kattis &amp; Co. Jag frågade honom vilken läsupplevelse som har betytt mest för honom i år. Svaret gjorde i alla fall mig nyfiken:

»Sybille Lewitscharoffs Apolostoff. Bakom det förpliktigande namnet står en gynekolog som invandrat till Tyskland men tagit livet av sig, 43 år gammal. Nu måste de båda döttrarna återbörda pappan till hemlandet. En familjeroman korsad med en roadmovie. Sorglig och kvicktänkt. Och hjärtslitande komisk. Som skriven för ett andragenerationens barn som jag...«
</description><pubDate>Thu, 13 May 2010 11:08:25 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Grattis!</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8553</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8553</guid><description>Nu har jag slumpmässigt korat fem vinnare som får Karin Johannissons Melankoliska rum. Det rätta svaret var att Charles Baudelaire är författaren bakom Le spleen de Paris.
Grattis alla vinnare, boken är på väg!

VINNARE:
* Åsa Glöckner, Sundbyberg
* Birgitta Ekstrand, Växjö
* Ulf Kvarforth, Forsvik
* Charlotta Backman, Obbola
* Karin Rahm, Tyresö
</description><pubDate>Tue, 11 May 2010 16:55:09 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Debuterar vid 65</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8549</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8549</guid><description>


Fick nyligen Glas och aska till redaktionen, en historisk roman som också är Ann Syréhn Tomasevics debutbok. Det är så härligt att hon debuterar vid 65 års ålder! Aldrig är det för sent att göra det man vill.  Om jag någon gång skriver en roman kommer det nog också bli sent i livet.
Kul också med en historisk roman. »Europas sönderfall skildras genom en enskild kvinnas fängslande öde», står det på förlagets hemsida. Det får mig att tänka på Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan, en alldeles utmärkt bok som jag skrev om tidigare i år. Lärorik och gripande på samma gång om Yvonne Hirdmans mammas annorlunda livshistoria, i ett Europa som stod i krigets lågor. 
Blir kul att läsa den här debutboken...

Foto: Kennet Ruona
</description><pubDate>Tue, 11 May 2010 15:09:08 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>smygkoll</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8426</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8426</guid><description> 
Nu börjar bokkatalogerna för hösten dimpa ner. Kul att smygkolla lite. Ser att Joyce Carol Oates kommer med en ny – som vanligt. Och Barbara Voors är tillbaka, kul! Ser fram emot hennes Fantomsmärtor

Anna Gavaldas nya har också blivit översatt, L'echapée belle, eller En dag till skänks som den heter på svenska. Den gav jag till min mamma i julklapp, på franska. Men hon tyckte inte alls om den så jag fick inte en sådan lust heller. Ja, jag gav nämligen bort den oläst. 
Hon är ojämn, Gavalda. Älskar fortfarande hennes Tillsammans är man mindre ensam. Men i  Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans finns det en något ansträngd, nästan töntig ton som jag inte riktigt klarar av.
Nej, nya Gavalda kommer inte högst upp på listan den här gången. Voors och Carol Oates gör det däremot...

Foto Voors: Sandra Qvist
Foto Gavalda: Ulla Montan</description><pubDate>Thu, 06 May 2010 17:18:02 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>TÄVLING!</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8371</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8371</guid><description>

I bloggvärlden är en vecka en evighet. Och på så länge har jag inte hunnit blogga. Vi har lämningar inför sommaren här på redaktionen, nämligen. Det är något av ett problem att tankarna måste gå så snabbt, att intrycken ska bearbetas och smältas genast. Ibland passar det inte bra ihop med böcker.

Men jag kompenserar med en boktävling nu! När det känns som att tankarna bara är halva, och att man aldrig hinner se sambanden hjälper det att läsa författare som Karin Johannisson. I hennes Melankoliska rum följer hon melankolin i spåren, och skriver om den känsla som förr betraktades som männens privilegium. Idag kallar vi det istället depression, något vi snarare förknippar med kvinnor. Freud definierade melankolin som en känsla av förlust som man inte vet vad det är. En tomhet. En känsla som läsning hjälper mot, enligt mig.

Själv började jag nog fundera på den litterära melankolin när jag läste om symbolisterna en gång i tiden. Där är spleen ett centralt begrepp, livsledan, som upphöjdes till ideal för så många av dessa författare. 

Och nu kommer TÄVLINGEN:
Vinn pocketboken Melankoliska rum av Karin Johannisson

GÖR SÅ HÄR:
1. Svara på frågan vem som skrev Le Spleen de Paris. 
2. Skicka ditt svar och din adress till elin.swedenmark@formapg.se. Om en vecka drar jag fem rätta svar som vinner en bok. (Skriv "Tävling" i ämnesraden)
Lycka till!
</description><pubDate>Tue, 04 May 2010 16:44:54 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Brittiskt mys</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8107</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8107</guid><description>

Jag vet inte riktigt varför, men det är något särskilt med brittiska romaner. En Jane Austen eller PD James, Woolf och Dickens, eller William Blake. Det ger mig en känsla av djup tillfredsställelse att öppna deras böcker, en märklig mysfaktor. Kan det vara det där återhållsamma karga, i kombination med te-traditionerna? Jag vet inte, men brittiska böcker får mig helt enkelt att vilja sitta med en bok under en filt och doppa biscuits i te.

Alltså är jag nyfiken på Sarah Waters nya Främlingen i huset. Hennes förra bok Nattvakten uppskattades av både publik och kritiker. Ändå är jag lite tveksam. Jag tycker något brukar saknas i hennes böcker. Kanske att romanbygget känns lite för uppenbart? Det är habilt men griper inte riktigt tag. Jag minns inte mina exakta invändningar, men det kan vara känslan av att jag läser en konstruktion. Fast det har inte att göra med, som någon kritiker föreslog, att hon ofta skildrar lesbiska teman och att det skulle bli för programmatiskt..

Alltså måste jag läsa hennes nya bok och se om jag är orättvis nu. Vad säger ni? Bokhora tyckte i alla fall att den nya var en bladvändare. Får se om jag är överens med kritikerna den här gången...
</description><pubDate>Fri, 23 Apr 2010 16:54:19 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Silvio vs Saviano</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8081</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8081</guid><description>


Jag läste Roberto Savianos Gomorrai Italien för ett par år sedan. Hans mod var bland det första jag tänkte på. Viljan att skildra det där alla vet men ingen säger. Språket som vibrerar av lust att berätta sanningen. Och dramaturgin illustrerar tydligt att boken är skriven av någon som verkligen kan sitt ämne. Saviano har också blivit läst och firad över hela världen. 

Men hans kamp fortsätter ständigt. Nu är det Italiens premiärminister som ger sig på honom. Silvio Berlusconi har nyligen kritiserat Saviano för att ge en negativ bild av Italien. Dottern, Martina Berlusconi, försökte föreslå att just det skulle visa prov på demokrati, att ministern kan kritisera, men utan att lägga sig i. Saviano svarade blixtsnabbt: Kritik innebär att värdera och reflektera. Inte att döma ut själva akten att skriva (i detta fall om maffian.)
Nu funderar Saviano på att byta förlag från Mondadori, som ägs av Berlusconi-familjen.

Ja, ingen blir väl egentligen förvånad över Berlusconis utspel. Man kan bara hoppas att det gör att dessa böcker sprids till ännu fler. Ni har väl läst dem?
Gomorra och Skönhet och helvete

Foto: Piero pompili
</description><pubDate>Thu, 22 Apr 2010 17:13:33 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Dagens post...</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8048</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=8048</guid><description>

Å vad glad jag blir! Idag kom en väldigt fin boktrave med posten. Där fanns Birgitta Stenberg och Johan Theorin, vars böcker jag skriver om i det nyaste numret av Kattis &amp; Co. (Men det är ändå kul att få dem som fysiska böcker, eftersom jag bara läst manus!)

Sedan också intressanta alster från pigga Weyler förlag.  Först en isländsk, passande nu när vulkanerna påminner hela Europa om den lilla öns existens. Jón Kalman Stefánssons Himmel och helvete, har översatts av en personlig favorit: min morbror John Swedenmark. Jag har också beställt en deckare som jag är nyfiken på, om det nya Sydafrika. Deon Meyers Devils Peak. Och sist men absolut inte minst: Anne Swärd Till sista andetaget. Den har jag inte hunnit läsa ännu, men allt fler pratar om den och verkar riktigt tagna. 

En liten sträng av panik knäpper till därinne: Hur i hela världen ska man hinna med allt bra! Men nej, nu ska jag lugna mig. Det som jag inte hinner läsa inom en snar framtid ska jag samla på hög och hugga in på i sommar.
</description><pubDate>Wed, 21 Apr 2010 12:49:27 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Klassiskt italienskt</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7991</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7991</guid><description>
Igår pratade jag franska och fransk litteratur i UR:s program I love språk, på SVT. Men den här veckan börjar jag med en klassiker på italienska, L'isola di Arturo av Elsa Morante. Hon ville göra en slags version av Robinson Crusoe, enligt egen utsago. Ska bli intressant att läsa, eftersom jag älskar hennes Historien, La Storia. Den har ni väl inte missat!? Myllrande och inkännande om det italienska folket och samhället, under efterkrigstiden. 

Den där blicken tillbaka, förresten. För att förstå det italienska samhället behövs verkligen kunskap om historien. Häromdagen såg jag, kanske sist av alla, Erik Gandinis dokumentär Videocracy. Den är både skicklig, snygg och skrämmande. Men någon djupare analys av hur en man som Berlusconi kunde komma till makten innehåller den inte. Och motståndet mot densamme skildras inte alls. Den politiska situationen i Italien är en riktigt svårutredd härva med trådar som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Helt kort kan jag säga att det är en hel del partier att hålla reda på där, de faller sönder med hastigheten av ett korthus på ett rangligt cafébord mitt i Mistralen. Vill man verkligen förstå varför Italien ser ut som det gör idag rekommenderar jag istället Tomas Lappalainens kunniga böcker, till exempel Italien

Han har förresten just kommit med en ny bok, om Italiens rikaste maffia, 'ndranghetan i Kalabrien (som heter just Ndrangheta - en bok om maffian i Kalabrien). Den läser jag just nu med stort intresse. Återkommer om den!
</description><pubDate>Mon, 19 Apr 2010 18:02:57 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Franske festfixaren</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7917</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7917</guid><description>
Om jag någonsin igen använder ord som »nattklubb« eller »fotomodell« i en bok hoppas jag att någon spärrar in mig.

Så säger Per Hagman i tidningen Filters utmärkta intervju. Han måste mena efter den senaste,Vänner för livet väljer jag att tolka det som. Den läser jag just nu, kommer att skriva om den i nummer 6 av Kattis &amp; Co (Ibland är det så frustrerande att skriva månadstidning, man publiceras alltid när alla andra redan skrivit om det). Hur som helst höll jag på att sätta mitt kvällste i vrångstrupen när jag såg att han skriver om en beryktad fransk festfixare – som jag träffade, för tio år sedan när jag var ung och bodde i Paris för första gången. (Eller ska man vara petig kommer han från Elfenbenskusten).
Jag måste så klart tillägga att festerna är långt mycket mer dekadenta i Hagmans bok än vad de var för min egen del. Men ändå – Paris nattliv är något helt annat än det svenska.

Hagmans bok innehåller mycket mer än nattklubbar. Men det får jag ju, som sagt, återkomma till...
Trevlig helg!

Foto: Petra Hallberg 
</description><pubDate>Fri, 16 Apr 2010 17:43:00 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Rimbauds avtryck</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7887</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7887</guid><description>

Je me suis baigné dans le Poème De la Mer... 
Jag läste Rimbaud med bilden av honom som ung pojke med drömmande blick. Så ser det mest kända fotot av Rimbaud ut, och det pryder ofta hans prosadikter i Les illuminations, Illuminationer. Det finns bara skärvor kvar av denna den lyriska modernismens verkliga portalgestalter. Han ville själv bränna sina dikter...

Men nu har man hittat ett nytt foto av honom, skriver tidningen L'Express. Två bibliotekarier upptäckte det i botten av en låda med foton som tillhörde en köpman. Det sägs vara det femte kända fotot av poeten, och det lär säljas för en rejäl summa. 
Här är han betydligt äldre, och ser rakt på oss med suddig blick. Frågan är om inte många kommer föredra det andra, som bevarar myten av det unga geniet.

Det här påminner mig förresten om att jag länge letat efter Ekelöfs översättning av hans dikter. Jag har hört att det ska finnas en version med de svenska bredvid de franska? Tipsa gärna om ni vet var jag hittar det. Ett möte mellan två av mina favoritpoeter på det sättet vore underbart.

Bilden är tagen från L'express hemsida
</description><pubDate>Thu, 15 Apr 2010 16:51:46 GMT</pubDate><author>Elin</author></item><item><title>Te+läsning = sant</title><link>http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7860</link><guid isPermaLink="true">http://www.kattisoco.se/Blogg/Om-bocker/Inlagg/?BlogEntry=7860</guid><description>

Till höger ser ni ett trevligt litet utsnitt från mitt skrivbord. Några av de här böckerna rasade in idag, bland annat Thomas Bodströms Idealisten och Marian Keyes Änglar. Hmm.. måste erkänna att jag är måttligt intresserad av just dessa. Men jag har en helt gigantisk hög av böcker att läsa nu, eftersom boksidorna till nummer 6 snart ska vara klara. Så idag blir det att åka hem efter jobbet... och fortsätta jobba. Läsa alltså. En gång i tiden var läsningen mitt sätt att slappna av. Och då var en kopp te obligatoriskt. Det är det förresten fortfarande. Ni kanske ser min fina kopp som jag fick av redaktionen på min födelsedag. Det är helt enkelt så att te och läsande hör ihop. Livet igenom har den kombon kunnat göra mig lycklig: Att veta att en god bok väntar hemma, en kopp underbart earl grey (gärna de luxe), och en stunds läsning alldeles för sig själv... 
</description><pubDate>Wed, 14 Apr 2010 16:59:46 GMT</pubDate><author>Elin</author></item></channel></rss>