Fredag
09-10-16 11:15 | Kattis |

Och det är väldigt mörkt - är det inte?

Jag längtar efter mina små. Mina stora underbara små. Jag ska linda in dom i en stor filt när jag fångat in dom ikväll och aldrig släppa taget.

Igår hängdes en liten nioåring ut med all sin ledsenhet och ångest i SVT. Jag har inte ord just nu för vad jag tycker om det. Men jag återkommer i ämnet. Ironiskt nog har man så kallad Barnkonventionsvecka på SVT. Hur svårt kan det vara att lämna barn ifred och respektera dom? Att vuxna vill gegga runt, snacka skit, ha sex, supa, böla och göra bort sig i tv får stå för dom. Men lämna för i helvete barnen ifred!

I allt det arga önskar jag er fina läsare en skön helg.

 

kommentarer

 

# 01 Mörkt.

Jovisst, Cattis är det väldigt mörkt - och värre blir det. Men dina program förgyller åtminstone tisdagskvällarna. Ett trevligt koncept; mat och vänner runt ett bord som diskuterar relevanta frågor. Hur bra som helst! Trevligt med en programledare som är behaglig, seriös och trevlig! Enda felet med programmet är att det är alldeles för kort. Och den vita papegojan som dansar i inledningen är jag helt förälskad i!

2009-10-20, 21:57 | Estelle

# 02 Barnen behöver hjälp!

Blivit lämnade ifred är just vad dessa barn har blivit......alldeles för länge.. Jag förstår naturligtvis vad du menar MEN jag tycker att du har fel. Dessa barn har inte fått hjälp, skulle med all sannolikhet inte ha fått det heller, nu får de chansen i TV. Man kan kalla det exploatering om man vill men för dessa barn är situationen akut. De har inte råd med politiskt korrekta åsikter, de behöver HJÄLP! Även andra barn kommer att få hjälp indirekt tack vare dessa program. Dysfunktion inom hemmets väggar behöver exploateras och ångesten visas upp. Det vet alla vi som inte fick hjälp när vi så väl hade behövt det. Hälsningar Kristina

2009-10-24, 20:42 | Kristina

# 03 Tack för att du ser barnen!

Hej Kattis, läste din debatt artikel i DN om programmet "Ett fall för Louise". Jag är så glad att du, som syns och hörs i media, tagit upp det sjuka i detta s.k. hjälpande program. Det finns ett outtömligt behov av hjälp och stöd för barn som mår dåligt men i stället för att lyfta sig från soffan sitter vuxna människor och förfasar sig över hur illa barn behandlas. Kanske skulle barnen må bättre om dessa vuxna istället på riktigt engagerade sig i barnen, deras egna liksom andras. Det finns hjälp och stöd för utsatta barn och deras familjer i Sverige, utan att de behöver bli uthängda i TV i underhållande syfte. Det gör mig så ont att så många finner ett nöje i att titta på andras olycka och tror att det är att hjälpa att se och inte agera. Hälsningar Lena

2009-10-25, 17:31 | Lena

Skriv kommentar

Rubrik:
Namn:
 
 
Kattis blogg

Ålder: 42
Familj: Två barn, 11 och 13 år
Bor: Södermalm
Då är jag som gladast: När jag är med barnen, spelar piano, springer, åker skidor eller är på middag med vänner
Det här gör mig ledsen: Dumskallar och översittartyper

 
 
 

Annons:

 

 

 

Vi finns på Facebook

Kattis & Company på Twitter
Senaste artiklarna