Nu är det bra länge sedan jag skrev men förkylt hemma och tusen bollar i luften och som så ofta annars prioriterar man bort de roligaste sakerna. Det måste ju vara ett fundamentalt misstag. Det borde vara precis tvärtom! "Nej tyvärr jag kan inte jobba idag jag ska träffa mina kompisar. Och köpa skor. Och gå på yoga. Och blogga."
Är det verkligen så stor skillnad på oss och schimpanser?

TIMJAN ha ha haaaa!

Skulle upp och springa och kunde genast återvända till sängen då jag fick syn på snön. Då slipper man ju.
Jag har inte en enda tanke idag som är värd att uttryckas.
Möjligen kan jag dela med mig av det som roat redaktionen mest i
dagarna; kryddskojs.
Till exempel:
Vet ni vilken krydda som är den manliga motsvarigheten till Fröken Ur?
Svaret kommer efter lunch.
Nu skulle man haft en kälke.
Frid över er tisdag. Glöm inte att ratta in TV4 Plus i kväll klockan 20:00.

Nu är den här måndagen så gott som över trots att den knappt har börjat. Och ute står tiden alldeles stilla. Var ute en sväng på Hötorget och inte ens de annars så pigga torghandlarna orkade tjoa som de brukar om billiga sparrisar.
Tung blöt filt.
Och ändå. En koltrast som sjöng utanför fönstret på morgonen. Lite för tidigt men ändå så i rättan tid. Som en tröst och en lite vink om att hålla ut. Att det vänder.
Försöker titta mig omkring för att se nåt som kan pigga upp lite. Och jorå. AD-Angelica gör världens finaste uppslag på en artikel till tidningen på sin dator.
Redaktörs-Erik gör research på Bindefeldt som ska komma till tv-programmet på tisdag och låter skojigt artig i telefonen när han ringer runt till olika personer som kan tänkas ha något att berätta om honom.
Och jag har fått ett nytt halsband av vår modeskribent Siroun.
Så nog kan man glädjas alltid. Denna gudsförgätna marsmåndag.

Förvånades över huvudrubriken i Dagens Nyheter idag. "Att börja träna vid 50 kan ge två extra år".
Har tidningen råkat blanda ihop artiklarna med kvällsditon?
Mycket underligt.
Rubriker. Tänk att vi fortfarande går på dem. Snacka om gammelmedia. Och det funkar ju fortfarande som det verkar.
Vad skulle kunna ersätta en braskande rubrik som säljmagnet? Tål att tänkas på...
Idag är det inspelning igen. Och jag är på gott humör även om jag alltid bakar in mig lite när det är inspelningsdags. Jag försöker liksom vila inuti som om befann jag mig i en gräddtårta.
Och medan jag är här inne ska jag skriva klart manus och hoppas på att någon snäll sminkös kan göra nåt åt att jag har en bad hairday.

Kom och tänka på en liten dikt.
"Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv."
(Tomas Tranströmer)

Just nu läser jag tre böcker samtidigt. En om svartsjuka. En om möjlighetstänk. Och så Bob Hanssons "Kärlek hur fan gör man?"
Många böcker blir det...om relationer.
Läste en krönika, nu minns jag inte var, av någon som tyckte att jag och mitt relationstjafs skulle kastas ut genast. Jag kan förstå hur han tänker.
Klart det kan verka mesgeggigt att prata relationer. Bara ordet har ju något förtretligt i sig. Men ändå. Alla bryr sig ju om det. Även de som spyr på det.
Alltså hur vi människor funkar, varför vi reagerar som vi gör och om vi kan sluta reagera så...ja ni vet ju.
Så han får stå ut med att jag fortsätter gegga loss med ämnet.

Fick just en fråga från en tidning om huruvida jag är en positiv människa eller inte.
Och jag känner att jag inte kan svara... Är någon bara sådär positiv? Och är jag det? Hur ska man veta? Jag har ju bara varit jag och har inget att jämöra med.
Jag kanske är fruktansvärt negativ bara det att jag håller gladfanan så högt jag kan?
Vet ni vad ni är? Positiv eller negativ?

Just nu kan jag inte nämna en enda riktigt positiv människa.
Måste vara för att det är mars.

Idag är Hannes sådär dimmig i blicken. Det kan bero på flera saker. Sömnbrist är det vanligaste. Och på andra plats redigeringsångest. Och på tredje har han nog bara en jag-längtar-till-långtbortistan-dag som man liksom får låta honom ha ifred. Jag
kan ha dem själv så jag vet.
Men inte nu. För idag känns det bra. Och jag är glad för alla som tittade igår. Och jag blir ännu gladare nästa vecka då ännu fler tittar!
Idag fick jag en bild skickad till mig på mig själv när jag spelar piano i knästrumpor och finklänning. Jag är 8 år på bilden.
Undrar så vad jag tänkte då...

Det var alldeles iskallt och så blåste det i det där underliga seglet som sitter utanför mitt fönster.
Själva fönstret är alltså borttaget.
Sov inte så mycket alltså och vips ringde klockan och jag skulle till Adam och Gry (utan Gry som var på semester med polarna) i radion.
Adam Alsing. En bra människa. Snäll och rolig.

Hur tänkte dom när de valde att renovera alla fönster om vintern? De hade bergis aldrig hänt på Östermalm. Vi på Söder får alltid ta de hårdaste smällarna.
Sämsta luften på Hornsgatan som även är billigaste gatan i Monopol. Bara som ett exempel.
Men vi har fått en ny fantastisk thaikiosk. Med fönster och allt. Och goda såser.
Det är tur eftersom mina proppar går hela tiden där hemma. Min lilla lägenhet tål inte så många värmeelement på en och samma gång.
Kan ha att göra med den lille hemmaelektrikern som bodde där innan mig...
Så det blir en natt i tält idag igen. Utan så mycket sömn.
Jag får väl ligga och undra över hur vassa tyckarnas knivar kommer att vara imorgon.
Hujedamig.

Nu börjar det bli lite nervigt inför i morgon. Allt kan ju bli så mycket bättre. Så är det kanske alltid. Att man aldrig är riktigt nöjd...
Men jag hoppas att ni kommer att ha roligt där hemma när ni tittar!
Blev bjuden på topptjusig lunch och undrar fortfarande vad jag åt. Och nu ska jag snart på ännu tjusigare middag. Ju flottare det är desto mindre vet man vad man äter. Det finns säkert nån logik i det.
Men jag ska sitta länge på den där middagen för hemma byts det ut fönster och det är svinkallt i lägenheten. Hur ska de gå för de små marsvinen? De tål visst inte drag. Borde jag bjuda ut dem på restaurang?

Jag har bestämt mig för att inte bry mig om att jag väl aldrig någonsin sett en fulare bild på mig själv än den på tidningen Metro idag. Jag tänker inte ägna en sekund åt att tycka att jag inte ser klok ut.
Nejdå. Det är ingen fara med den saken inte.
Klart att man kunde önskat sig en bättre bild där jag inte ser ut som om jag inte sovit på hundra år.
Men nix - här läggs inte en tanke på sådana trivialteter...som att typ hela Stockholm ser den fula fula bilden idag.
Det gör ingenting alls det! INGENTING ALLS!