Igår var jag på bio och såg Slumdog millionaire. En film som satte sig i magen och i hjärtat för att stanna. Tänkte på när jag själv var i Indien för några år sedan och vilket enormt intryck det gjorde på mig.
Doften, färgerna, allt var så påtagligt. Levande. Och förföriskt vackert mitt i den svåra slummen.
Jag måste tillbaka känner jag.

Idag kom tidningen från tryckeriet och det kändes som att hålla en liten bebis i famnen.
Alldeles varm och snäll. Nu letar vi febrilt efter om alla fingrar och tår är på plats. Och försöker känna av vad det är för en liten person. Än så länge ser det bra ut...

Var på en middag i lördags och jag skrattar fortfarande.
Vet inte om de hade blandat ner något i maten men vi skrattade från det att vi kom dit klockan sju tills vi åkte hem. Detta när värden var så gott som avsvimmad av trötthet kvart över två.
Jag tror vi fick ett år extra den där kvällen - en förlängning av rent lyckorus.
Och på tal om extra år så pratade vi bland annat om att det enligt säker källa är bättre att ta in på ålderdomshem i Norge. SÅ nu ska vi föröka boka in oss där allihop.
Allvarligt talat - när ställer man sig i kö till hemmen? Skulle inte förvåna mig om vi 60-talister är en propp som inte kommer att få plats när det väl gäller. Och vi kan ju inte driva runt vind för våg på olika golfbanor heller?
Måste kollas upp!

Nu bär det åstad mot inspelning igen.
Och jag ska bli bättre på att blogga.
Minifastan fortsätter och gör mig lite vimsig.
Nu ska jag träffa Ara Abrahamian. Det känns stort.
Ha en riktigt härlig helg allihop!!

Jag ska prova mig på att fasta om ett par veckor för att sedan skriva om det i tidningen.
För att få nån slags känning av hur det kan vara gick jag igår och inhandlade ett antal otäcka smoothies som det är 200 kalorier i och som ska ersätta ett helt mål mat.
Och så började jag i morse med min lilla minidiet. Kände mig väldigt stolt hela förmiddagen...ända tills det blev dags för lunch då jag slungade i mig en falafel och bulgur för tre personer.
Sen bad jag Hannes köpa godis eftersom vi ska sitta så länge och jobba idag. Och det gjorde han. Sen kom det tårta (!!) från TV 4 eftersom vi hade så höga tittarsiffror igår (tack alla som tittade! Om ni blir dubbelt så många ska jag bjuda er allihop på tårta!). Och nu sitter jag och funderar på om det inte vankas våfflor till kvällen..det är ju ändå våffeldagen.
Japp. Så jobbar jag.
Men jag skippade ju frukosten så jag känner ändå att jag är på rätt väg. Eller...
(Hur ska det gå med den där fastedieten? jag kommer att slå ihjäl nån!)

Nu jobbar vi som blådårar för att lämna tidningen till tryckeriet. Spännande...

Ute i spåret i morse. Gudomlligt. Jag älskar mina springturer.
Önskar att alla fick uppleva det. jag vet att motståndet är stort hos många när det gäller löpning men...
Iskall vind som nyper sig fast i ansiktet och vindar som föser en längs vattnet - magi!
Läser att Händel släpper ny platta. Eller ja, inte han men en italiensk barockensemble. Han får högsta betyg i Dagens Nyheter, 250 år efter sin död.
Då är man ganska stor...
Ska genast gå och köpa skivan och återkomma med recension.
Nu mot eftermiddag.

Åkt liggvagn hela natten och anar hur det kan kännas att vara slaktdjur. Vill inte klaga egentligen. Nånstans gillar jag den där gamla SJ-känslan med nedsuttna britsar och vatten på glasflaska.
Men jag vet inte...Packat med folk, svettigt, otäcka små lakan som man ska sova i som i en säck. Och öldrickande grannar. Nej jag vet faktiskt inte.
Och ont som tusan i ryggen fick jag också. Jag som betalade en förmögenhet för massage i helgen. Eller vad det nu var...Aromaterapi hette det och om jag ska sura lite till så innebar det att bli insmord i nån slags olja med ganska slappa tag. Inget för mig. Har en vän som fick Thaimassage häromdagen och liknande det hela vid att få ett kok stryk.
Men sen blev hon bra i ryggen också. Dom måste ju ta i för att det ska göra nån skillnad!
Men bortsett detta hade vi underbara dagar i snön. Tycker själv att jag blivit en carvingdrottning - innan barnens skidlärare sa att "det är bra att du riktigt överdriver det där med att böja på knäna nu i inlärningsstadiet". MÄH!
Nu mot nya mål.

Ja se det snöar
Fast inte gör det mig nåt för snart lägger jag mig på nattåget och rusar åstad mot Åre. Och till ännu mer snö.
Ska bli magiskt.
Nu sitter jag vid min dator är äter nån slags lunch medan alla på hela företaget verkar ha bestämt sig för att äta ute idag.
Det är alldeles tyst. Och det slår mig att jag nästan aldrig är ensam nuförtiden. Och hur skönt det är. Om det är självvalt förstås...
Undrar ibland hur våra hjärnor kommer att se ut när vi blir gamla. Uppbrända av mobilstrålning och på tok för mycket babbel, buller, oro, stress och annat sattyg.
Så sitter vi där och kramar våra baginboxar och undrar varför man inte passade på att göra allt det där man skulle göra medan livet pågick.
De där små sakerna som man lätt glömmer bort. Som att gå i skogen och andas. Ligga kvar i sängen hela dan. Eller våga gå åt ett annat håll för att få syn på nya saker.

Nu kom dom. De är väldigt fina allihop vill jag säga. Trots att de babblar.

Jag är väldigt glad.
Tänkte att jag skulle berätta det.
Det är ganska skönt att bara vara väldigt glad.
Och när det är vårsol ute och man är glad kan det lätt bli en smula förvirrande, för då blir det glad - glad.
Och frågan är om dubbelglad blir ledsen? Precis som minus och minus blir plus?
Fast jag kanske inte ska tänka så mycket...
Alla äldre säger att man inte ska tänka så mycket. Förmodligen stämmer det ganska bra.
Eller jo, tänka ska man kanske men inte krångla så mycket med tankarna utan bara tänka dom rakt upp och ner.
Öva öva öva.

Redaktionen är på helspänn. Vi ska göra ett ännu bättre program framöver och tidningen ska bli klar på fredag.
Alla är väldigt koncentrerade och Hannes går knappt att få kontakt med. Han beter sig udda. Han tog till exempel nyss en tugga av en artikel.
Vet inte hur jag ska tolka det...
Men det visar sig väl.

Ha en förtrollad dag!

Igår kom ju våren. Var med barnen i Strängnäs och gick med ansiktet mot solen och såg de första snödropparna kämpa sig upp genom snön. Lycka i hela kroppen. Bra och skön helg trots en hel del jobb.

I lördags var jag på restaurang med en vän och vi satt och gladde oss åt att vi slapp vara i Globen på Melodifestivalens finalfest (vad är väl en kväll på slottet…) utan fick sitta där i lugnan ro och äta middag. Men nehej du. Plötsligt väller vinnare och förlorare från Let´s dance in och tar över stället på en sekund. Det blev faktiskt en smula overkligt. Saknade dock Sveriges starkaste man. Skulle så gärna vilja veta hur han ser ut i verkligheten.

På fredag åker jag till Åre och kastar mig ut för stupen. Längtar ihjäl mig.

Nu är det bra länge sedan jag skrev men förkylt hemma och tusen bollar i luften och som så ofta annars prioriterar man bort de roligaste sakerna. Det måste ju vara ett fundamentalt misstag. Det borde vara precis tvärtom! "Nej tyvärr jag kan inte jobba idag jag ska träffa mina kompisar. Och köpa skor. Och gå på yoga. Och blogga."
Är det verkligen så stor skillnad på oss och schimpanser?