Nu tar jag och skrapar upp de hjärnceller jag har kvar efter en intensiv vår, lägger ner dom i en liten tygpåse och far iväg till skärgården.

Hoppas att ni gör nåt liknande inom kort!

Glad sommar!

 Oh en sån hetta!

I morgon ska det visst åska vilket jag tycker är onödigt otrevligt eftersom jag ska flyga flygplan till Gotland. Men det går väl förhoppningsvis bra det också. 

Väl där ska jag träffa charm-oraklet  Ann Söderlund och göra en intervju med henne i sommarstugan. Ska bli kul. Förmodligen får jag det roligare än den journalist jag själv blev intervjuad av för ett par timmar sen. Jag tyckte mest att jag svamlade.

Det är så svårt att bli intervjuad. Livet är så mycket å ena sidan och å andra sidan. Och allt blir så definitivt när det står i en tidning. Man skalar bort minerna, tonfallet, gesterna och sammanhanget. Men det vet man ju. Ändå gör man det. Om och om igen. 

Vad gör du om tio år? Jag har ingen aning. Jag vet bara vad jag gör just nu. Kanske i morgon. 

Varför vill du vara i TV? Det är roligt och utmanande och...och fast jag vet inte. Det finns inga enkla svar. Jag vill marinera frågorna och sen kanske svara. Fast bara kanske. För jag vet inte säkert svaret på någonting. Jag vet vilka jag älskar och vad jag gillar för mat. Men sen kommer osäkerheten vinglandes. Å ena sidan och andra...

 Här sitter vi och låtsas som att det regnar.

Badet i den ljumma eftermiddagen i insjön på midsommarafton ligger kvar som en mjuk filt. Det sägs att man blir en lyckligare människa om man uttrycker sin tacksamhet över såväl stort som smått.

Så nu gör jag det.

Trots kontorsstolssmak i rumpan och en to-do-lista lång som första Moseboken. 

En efter en droppar folk av från redaktionen. Det nalkas midsommar. Och det finns väl inget som kan göra en på så gott humör som en hägrande fredag som dessutom är ledig. Med blommor i håret. 

Jag fick för mig att jag skulle ha folkdräkt i morgon. Att riktigt gå in för det. Men det var svårare än jag trodde. Hittar just nu bara uppblåsbara sumodräkter och jag vet inte...känns liksom inte helt optimalt.

Glad midsommar alla fina!

(Och om du undrar så är bilden ett montage).

Yes! Sommaren är räddad! Ropade redaktionschef-Helene just när hon packade upp boken Håkans drinkar av färjan-Håkan Hallin. 

Hon vill speciellt lyfta fram den finfina drinken Saint-Tropez bestående av Bag-in-box rosé och Fanta och en liten apelsinskiva på detta (obs valfritt säger Håkan)

Det är så vi jobbar litegrann såhär i sommartid. Med mycket små hjärnor men med stor glädje!

 Träffade vår blogghjältinna Anna idag, som skriver här på sidan om sitt liv och sin cancersjuke son. Det var länge sen jag blev så inspirerad av någon. Det är omöjligt att sätta sig in i hur det är att ha ett sjukt barn. Men när jag hör henne kan jag inte låta bli att tänka på mina egna prioriteringar i livet och vad som egentligen är viktigt. Är så otroligt glad och tacksam över att hon delar med sig av sina erfarenheter här på Kattis&co. Om du inte läst hennes blogg så gör det gärna!

För övrigt - var är alla? Stan är ju helt urblåst på folk?

Själv måste jag snart ner i sängen med en hals i brand.

Jag får delta på lördagens stora begivenhet från sängen. Bröllop, popcorn och halstabletter. Välkommen helg!

I morse hörde jag Stefan Andersson sjunga Bröllopsvals i TV4. Har aldrig hört den förr och blev helt tokig i den. Sen satt jag förtrollad på tunnelbanan och lyssnade på den om och om igen på Spotify. Inte visste jag att han var så bra. Eller så har jag bara blivit en annan. Som plötsligt gillar Stefan Andersson.

Tyckte att jag såg den mycket framgångsrika, antagligen hårt arbetandes, Amelia Adamo på lunchen. Hon satt uppflugen på en såndär blå hyrcykel iklädd byxdress i regnbågens alla färger. Bakom cyklade en trivsam man med skrynkliga linnebyxor fladdrandes i vinden. Och jag tänkte att det var allt bra härligt att se henne sådär lös och ledig - denna strängt upptagna affärskvinna. Att hon tagit sig tid att cykla omkring sådär helt ansvarslöst mitt på blanka dan med håret på ända.

Mycket inspirerad och med en plötslig frihetskänsla fick jag lust att själv kasta mig i vattnet vid Strömbron och alldeles strunta i det möte som hägrade. Ända tills jag såg att det var en bortkommen turist som tagit sig en cykeltur för att kanske få syn på Prinsessan där utanför slottet. Hon ryade åt maken på cykeln bakom (han jag trodde Amelias härlige man i fladderbyxa) och var helt enkelt väldigt otrevlig. Och detta på tyska. Döm om min besvikelse.

Jag kom i tid till mötet utan blöta kläder.

Fast inuti finns bilden av New York kvar sen helgen.
Och där cyklar Amelia runt med byxdress i regnbågens alla färger.

Hemma från förtrollad resa till New York och finaste dottern. Igår vid den här tiden sprang vi (eller ok då gå-sprang) i Central Park och tittade efter Tom Cruise. Eller nån annan kändis-sprinter. Efter vad man kan läsa i tidningarna verkar det som att alla kändisar värda
titeln springer runt där med sina kepsar och hundar och små bebisar. Men inte då. Fast på vägen tillbaka dök i alla fall Susanna Kallur upp. Lite snopet kanske. Men ändå stort. Det är ju roligare att se henne där än på Kungsgatan i Stockholm.

Nej, kändisspaning blev ingen framgång. Men vi rönte andra framgångar som att dubbla vikten på bagaget. "Den här går ju bara inte att få tag i hemma, mamma. Man lever ju faktiskt bara en gång".

Och nu blir det nudlar till middag en vecka. Eller kanske två.

Och här nedan. Bevis.

Detta är inte en brödkö i Polen. Heller inte en kö från öppningsdagen av Mc Donalds i Moskva. Nehej.

Detta är 150 meter brudar klockan halv åtta på morgonen som ska köpa träskor på rea.
Håll med om att det är imponerande!